Men...
Ordet "men" är intressant. Besökte en grupp arbetssökande i Söderhamn i går morse. Jag var där för att berätta om visionsarbetet och för att fortsätta det ständiga uppdraget att försöka ingjuta hopp och bättra på Söderhamnarnas självkänsla. Och, jo det var väl bra - men...
- Du pratar ju om en drömvärld du. Utanför fönstret är det ju massor av problem och skit...
Ingenting blir ju bättre av att jag sätter mig på stolen bredvid dig och klagar jag också. Därför ska vi självklart jobba med att åtgärda problemen och jag tar mig friheten att ändå visa på allt bra som också händer i kommunen (säger jag staden vill en del tro att jag bara menar centrum, så jag säger kommunen).
- Ja, men... Ta det här med Faxeholmen då. Är det inte skit att de river. Vore det inte bättre att de fick folk att flytta in?
Jo, självklart vore det bättre. När Faxeholmen nu har ett antal outhyrda och hårt slitna lägenheter är det betydligt bättre att riva en del av lägenheterna och lägga pengarna på att försöka rusta och sköta de som blir kvar.
- Jo, det är väl sant, men... ta det här med sjukvården då. Jag känner flera som funderar på att flytta härifrån därför att vi har så dålig sjukvård!
I ärlighetens namn betvivlar jag det. Det är enligt uppgift 37 läkare verksamma vid sjukhuset i Söderhamn. De problem många möter i kontakten med vården, väntetider, helgstängda avdelningar, specialistfunktioner på annan ort med mera är inte unika för Söderhamn. Vi har helt enkelt inte råd att att ha full service på alla orter i länet. Då skulle folk säkert flytta på grund av skatten istället. Därmed inte sagt att vi inte ska sträva efter att utveckla de vårdtjänster som erbjuds på orten.
- Jo, i och för sig... men... lyssna här då! I söndags var det en kille som stannade på sin MC och frågade mig efter ett söndagsöppet fik där han och hans tjej kunde ta en kaffe och macka. Jag skämdes, för jag kunde inte komma på ett enda ställe!
Tewe:s mitt i stan har öppet på söndagar, Café Amore har öppet liksom Florsjö gård och faktiskt några till på nära avstånd. Sen är det så att kanske inte jag heller hade kommit på något just i stunden. Jag - och du! - har dock ett ansvar, både mot varandra och som värdar för kommande besökare. Vi kan se till att vi vet sånt här, så vi kan svara på frågor och vi kan uppmuntra och stötta entreprenörer som vill satsa. Om ingen av oss besöker de caféer som har öppet på söndagar har de inte råd att hålla öppet heller när nästa motorcyklist kommer åkande.
Att säga men är enkelt. Att våga tro att lyftet i Söderhamn är beroende av just mig är svårt. Vilken oerhörd kraft det ligger i om vi kan uppmuntra varandra att ta den svåra vägen.