Att utveckla eller att få - det är frågan

Anders dök upp på eftermiddagen, så jag slapp åka till Stråtjära utan material... :o) Mötet i Stråtjära var bra och flera intressanta idéer dök upp. Man hade även befogade frågor om den kommunala verksamheten, saker vi ska titta på omedelbart.

I vad ligger egentligen kraften att utveckla ett samhälle? Det är lätt att som jag tidigare gjort säga "i folket", men vad betyder det egentligen? Efter att ha varit med på ett antal visionsdialoger och mött många öppna, kreativa och spännande människor så har jag sett en skillnad i förhållningssätt som jag tror kanske bättre kan förklara vad jag menar.

Det finns idéer som bygger på att någon utsomstående part ska på något sätt bidra med en resurs som lyfter oss. "Få hit ett IKEA", "fixa hit flygskolan", "påverka staten att ge CFL högskolestatus" är några sådana exempel. Andra pratar om att vi måste försöka få bort yttre omständigheter som hindrar vår utveckling. De menar att politikerna är ett hinder för utveckling, att en ny regionindelning, nya regler för arbetsmarknadsåtgärder och mycket annat stoppar oss. Självklart är det så att vi ska jobba för att få hit flygskolan, att höja statusen på CFL:s utbildningar ytterligare med mera. Men jag tror att den stora kraften till utveckling ligger på ett annat plan.

Det finns nämligen de som frågar sig själva: vad kan jag? Vad kan vi tillsammans? Vilka resurser har vi? De frågar inte om lov, de väntar inte på vare sig tillstånd eller bidrag - de kör igång. De startar sin privata campingar, de röjer vandringsleder, snickrar kompostlådor, mustar äpplen, startar webbhotell, uppfinner och står i. De inventerar beståndet av tomma hus i byn och marknadsför dem själva som lediga fritidhus på Blocket. Kort sagt - de kräver inget nytt, de utvecklar det som finns.

Vi måste jobba på många plan för att förverkliga Vision 2012, men jag tror att våra förutsättningar att lyckas är större om vi inte väntar på att de yttre omständigheterna ska ändras. Kan vi få hit flygskolan vore det kanon och skulle säkert kunna betyda en del. Men låt oss under tiden jobba vidare med att utveckla campingen i Stråtjära, äldrekooperativet i Sandarne, kolonilotter i Ljusne, entreprenörskollo för ungdomar, Allaktivitetshuset i stan och samarbetsprojekt bland företagarna. Kanske märker vi då att vi faktiskt kommit en bra bit på väg mot ett öppet Söderhamn, alldeles på egen hand...


Kommentarer
Postat av: Birgitta, Stråtjära

"Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna".
Du verkade inte gilla det rådet men som jag tolkar det betyder det att det är inte fel att sätta målet högt. Även om man inte når ända fram har man i alla fall kommit högre än om man inte gjort något alls. Det är inte ett misslyckande om man inte når stjärnorna, det är en framgång att nå trädtopparna.

2007-02-09 @ 08:42:57
Postat av: Lennart

Visst är det så, Birgitta. Kul förresten att du var med på mötet och dessutom hittat bloggen!

Det finns dock ett problem med talesättet. Det finns en risk att det används som ursäkt för att inte göra sitt yttersta för att nå stjärnorna. Om man till exempel menar att en vision per definition är ouppnåelig kan man sluta kämpa om man kommit en bit på väg och använda sig av talesättet som en ursäkt för att avvika från visionen därför att man stöter på motstånd i "verkligheten".

Om vi nått trädtopparna 2012 kommer jag att vara glad över att vi drivit processen åt rätt håll, men inte nöjd. Absolut inte nöjd. Jag tror fullt och ärligt att vi ska kunna göra ett bokslut 2012 som visar på en utvecklad företagaranda, ett klimat där vi gläds åt varandras framgångar, ett ökat intresse för utbildningar, bättre förutsättningar för möten mellan människor och fler attraktiva livsmiljöer.

Det viktiga är att vi drar åt samma håll. Sen får vi se hur långt vi når. ;o)

2007-02-09 @ 13:38:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback